--------------------------------------------------------------------------------

Liksom alla doggar härstammar troligtvis även den franska bulldoggen från molosserhundar från den antika grekiska provinsen Epirus och från det romerska kejsardömet, vilket hade ursprunget till den engelska bulldoggen, samt från s k alanohundar (alanerna var ett medeltida nomadfolk) och från franska stora doggar och dvärgdoggar.

Den franska bulldoggen av idag är troligtvis resultatet av olika korsningar som gjordes av entusiastiska uppfödare i Paris på 1880-talet. Vid denna tid hålls den franska bulldoggen främst av dem som skötte ruljangsen i Hallarna. Rasen charmade överklassen och artistvärlden med sitt egenartade utseende och sätt och kom snabbt att bli populär. Den första rasklubben bildades 1880 i Paris. Den första franska bulldoggen registrerades 1885 och den första rasstandarden fastställdes 1898, samma år som den franska kennelklubben erkände rasen fransk bulldogg. Rasen ställdes ut fr. o m 1887.

En fransk bulldogg ar en ovanligt charmerande hund och kallas med all rätt hundarnas clown. Det ar inte endast for sitt clownliknande utseende, utan Även i högsta grad for sitt lustiga satt att bete sig, som rasen har fått sitt smeknamn. Någon har sagt att man äger inte en fransk bulldogg, utan man ägs av den, och det är faktiskt mitt i prick. En stor fördel ar att den franska doggen anpassar sig sa 1ätt till familjens rutiner.

En sportig familj har en fin följeslagare i svampskogen, likaväl som kvarterspromeneraren har en nöjd koppelhund. Heta sommardagar vill (skall) den franska bulldoggen motioneras sparsamt. Han föredrar då att bara ligga och lata sig i solen en stund, (för att sedan släntra in i skuggan får en välbehövlig svalka.

Det ar ingen kennelhund vi talar om utan en typisk familjehund, som helst vill vara medelpunkten. Det ar en mycket klok och lättlärd hund, som gärna "showar" lite extra när han har publik. Han kan dock vara ganska så envis nar andan faller på. En fransk bulldogg är trots sin litenhet ett riktigt kraftpaket, och utan tvekan en "stor" hund i ett praktiskt litet format.

Inga ärftliga höftleds-/eller ögonsjukdomar är kända. Däremot kan valpningen vara mer komplicerad an normalt, och det är inte ovanligt med kejsarsnitt Fransk Bulldogg Klubb arbetar aktivt for att de självvalpande tikarna skall öka i antal. Precis som i andra raser kan hudallergier förekomma, och detta ar en angelägen fråga, som naturligtvis de seriösa uppfödarna är medvetna om, och inriktar avelsarbetet därefter.

Karakteristiskt for en fransk bulldoggs utseende är det kvadratiska, tunga huvudet med rättuppstående s k fladdermusöron, och de mörka runda ögonen. Vidare den korta kraftiga kroppen med en medfödd kort svans. Svansen är alltså inte kuperad, som en del tror. När man har sett en fransk bulldogg djupt in i de mörka ögonen så är man definitivt fast.

Det finns tre godkända färger. Vanligast ar den mörkt tigrerade doggen med vita tecken. Dessutom finns gul med eller utan svart mask samt "skäck", dvs. en dogg där det vita väger över hundens tigrerade eller gula grundfärg. Även helt vita doggar ar godkända.

Vid planerat valpköp rekommenderas ett samtal med Fransk Bulldogg Klubbs rasinformatörer
--------------------------------------------------------------------------------

URSPRUNGSLAND/HEMLAND: Frankrike
ANVÄNDNINGSOMRÅDE: Sällskapshund, vakthund.
FCI-KLASSIFIKATION: Grupp 9, sektion 11
BAKGRUND/ÄNDAMÅL:Liksom alla doggar härstammar troligtvis även den franka bulldoggen från molosserhundar från den antika grekiska provinsen Epirus och från det romerska kejsardömet, vilka var förfäder till den engelska bulldoggen, samt från s.k. alanohundar (alanerna var ett medeltida nomadfolk) och från franska doggar och dvärgdoggar.
Den franska bulldoggen av idag är troligtvis resultatet av olika korsningar som gjordes av entusiastiska uppfödare i Paris på 1880-talet.
Vid denna tid hölls den franska bulldoggen främst av dem som skötte ruljangsen i Hallarna. Rasen charmade överklassen och artistvärlden med sitt egenartade utseende och sätt och kom snabbt att bli populär. Den första rasklubben bildades 1880 i Paris.
Den första franska bulldoggen registrerades 1885 och den första rasstandarden fastställdes 1898, samma år som den franska kennelklubben erkände rasen fransk bulldogg. Rasen ställdes ut fr.o.m. 1887. Standarden modifierades 1931-32 samt 1948; den omformulerades 1986 av H.F. REANT och R. TRIQUET (publicerad av FCI 1987) samt därefter än en gång 1994 av Franska Bulldoggklubbens styrelse i samarbete med R. TRIQUET.

HELHETSINTRYCK:
Helhetsintrycket är typiskt för en dvärgdogg. Den franska bulldoggen skall vara liten men kraftigt byggd i förhållande till sin storlek. Den skall vara kompakt med samlade proportioner.
Den skall vara korthårig, ansiktet skall vara kort och trubbigt, öronen skall vara upprättstående och svansen skall vara medfött kort. Den franska bulldoggen skall ge intryck av att vara aktiv och intelligent. Den skall vara välmusklad, ha en kompakt kroppsbyggnad och en kraftig benstomme.

UPPFÖRANDE/KARAKTÄR:
Rasen skall vara sällskaplig. glad, lekfull, sportig och vaken. Den är speciellt tillgiven mot sina ägare och mot barn.

HUVUD:
Huvudet skall vara mycket kraftigt, brett och kvadratiskt. Huden på huvudet bildar nästan symmetriska rynkor. Den franska bulldoggens huvud karaktäriseras av att käk-nos-partiet är mycket kort, samtidigt som skallpartiet har en bredd som kompenserar vad det har förlorat i längd.
Skallparti: Skallen skall vara mycket bred, med nästan flat hjässa och kraftigt välvd panna. Ögonbrynsbågarna skall vara markerade samt skilda åt av en, särskilt vid ögonen, väl utvecklad fåra, som inte får fortsätta upp i pannan.
Stop: Stopet skall vara kraftigt markerat.
Nostryffel: Nostryffeln skall vara bred, mycket kort och uppåtsvängd, med väl öppna och jämnstora näsborrar. Näsborrarnas riktning samt den uppåtsvängda nostryffeln måste ändå tillåta en normal andning genom nosen.
Nosparti: Nospartiet skall vara mycket kort. Det skall vara brett med samlade symmetriska veck, som fortsätter ner på överläpparna. (Nospartiets längd skall vara ungefär 1/6 av huvudets totala längd.)
Läppar: Läpparna skall vara tjocka, en aning lösa och svarta. Underläppen skall framtill möta överläppen så att tänderna och tungan fullständigt döljs. Från sidan sett skall överläppen bilda en nedåt avrundad linje och helt täcka underläppen, men inte så att den kommer att hänga nedanför underkäkslinjen. Tungan får aldrig vara synlig.
Käkar/tänder: Käkarna skall vara breda, fyrkantiga och kraftiga. Underkäken skall bilda en bred, uppåtsvängd kurva mot överkäken. När munnen är sluten mildras den framskjutande underkäken (underbettet) av överkäkens bågformade ben. Denna bågform är nödvändig för att undvika en alltför framskjuten underkäke.
Underkäkens incisiver får under inga förhållanden vara belägna innanför överkäkens incisiver. De nedre incisiverna skall vara bågformigt placerade i käken. Käkarna får varken vara sneda (i sidled) eller skeva. Incisivtandradens bågform behöver inte vara helt exakt. Huvudsaken är att över- och underläppen förenas så att de täcker tänderna helt.
Kinder: Kindmuskulaturen skall vara väl utvecklad men inte bullig.
Ögon: Ögonen skall ha ett alert uttryck. De skall vara placerade lågt, ganska långt från nostryffeln och framför allt långt ifrån öronen.
Ögonen skall vara mörka, tämligen stora, runda och lätt framträdande. När blicken riktas rakt fram får inget spår av vitt synas.
Ögonlocksränderna skall vara svarta.
Öron: Öronen skall vara medelstora och breda vid basen med avrundade spetsar (fladdermusöron). De skall vara högt men inte alltför tätt placerade och burna upprätt. Öronen skall vara framåtriktade. Huden på öronen skall vara tunn och mjuk.
HALS:
Halsen skall vara kort, lätt välvd och utan överflödigt halsskinn.
KROPP:
Överlinje: Överlinjen skall vara gradvis uppåtstigande. Den skall nå sin högsta punkt över ländpartiet, varefter den skall slutta brant mot svansen. Denna form, som är mycket önskvärd, medför ett kort ländparti.
Rygg: Ryggen skall vara bred och muskulös.
Ländparti: Ländpartiet skall vara kort och brett.
Kors: Korset skall vara sluttande.
Bröstkorg: Bröstkorgen skall vara cylindrisk och djup.
Revbenen: Revbenen skall vara tunnformigt rundade.
Bringa: Bringan skall vara mycket bred.
Underlinje: Buk och flanker skall vara uppdragna utan att vara vinthundslika.
Svans: Svansen skall vara kort, lågt ansatt och skall bäras tätt mot bakdelen. Den skall vara tjock vid roten och skall vara skruvad eller med medfödd svansknyck samt skall smalna av mot spetsen.
Även i rörelse skall svansen bäras under rygglinjen. Tillåtet, men inte önskvärt, är en relativt lång, skruvad och avsmalnande svans (som dock inte får nå nedanför hasleden).
EXTREMITETER:
FRAMSTÄLL:
Frambenen skall vara parallella sedda såväl från sidan som framifrån.
Skulderblad: Skulderpartiet skall vara kort och kraftigt med fast och väl framträdande muskulatur.
Överarm: Överarmen skall vara kort.
Armbåge: Armbågarna skall sluta väl an mot kroppen.
Underarm: Underarmarna skall vara korta, stå väl åtskilda samt vara raka och muskulösa.
Handlov: Handloven skall vara fast och kort.
Mellanhand: Mellanhanden skall vara fast och kort.
Tassar: Framtassarna skall vara runda, små, typ s.k. kattfot. De skall stå stadigt på marken och vara lätt utåtvridna. Tårna skall vara mycket kompakta med korta kraftiga och väl särade klor.
Trampdynorna skall vara hårda, tjocka och svarta. Hos tigrerade hundar bör klorna vara svarta. Hos skäckar och hos fawnfärgade hundar föredras mörka klor, men ljusa klor är tillåtet.
BAKSTÄLL:
Bakbenen skall vara kraftiga och muskulösa och något längre än frambenen, vilket gör att länden kommer att ligga högre än manken. Benen skall vara parallella sedda såväl från sidan som bakifrån.
Lår: Låren skall vara muskulösa och fasta, men inte alltför rundade.
Has: Hasleden skall vara tämligen lågt ansatt. Den skall inte vara alltför vinklad, men definitivt inte heller alltför rak.
Mellanfot: Has och mellanfot skall vara starka och korta.
Tassar: Baktassarna skall vara mycket kompakta.
RÖRELSER:
Rörelserna skall vara fria. Fram- och bakbenen skall röra sig parallellt med kroppens mittlinje.
PÄLS:
Pälsstruktur: Pälsen skall vara kort, tätt åtliggande, mjuk och glänsande.
Färg:
- enhetligt fawn eller tigrerad pälsfärg, med eller utan begränsade vita fläckar
- vit pälsfärg, med eller utan medelstora till stora fawnfärgade eller tigrerade fläckar.
Alla nyanser av fawn är tillåtna, från ljust beige till rött.
Hos vita hundar, vilka är av utmärkt kvalitet, och som har mycket mörka ögon, svart nostryffel och svarta ögonlockskanter, kan viss avpigmentering i ansiktet undantagsvis tolereras.
STORLEK/VIKT:
Vikten skall inte understiga 8 kg och inte överstiga 14 kg. Hos en hund i god kondition är storleken i proportion till vikten.
FEL:
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.
Hundar som har knipta näsborrar och som har överansträngd andning
Läppar som inte framtill sluter an mot varandra
Ljusa ögon
Alltför rikligt halsskinn
Lösa armbågar
Hasor som är för raka eller felställda framåt.
För högt buren, för lång eller onormalt kort svans
Små färgprickar i vit pälsfärg (s.k. ticking)
För lång päls
Dåligt pigment på läpparna
Felaktigt rörelsemönster
ALLVARLIGA FEL:
- När incisiver syns när munnen är stängd
- När tungan syns när munnen är stängd
- Stela frambensrörelser
- Pigmentlösa fläckar i ansiktet.
- Över- eller undervikt
DISKVALIFICERANDE FEL:
- Olikfärgade ögon
- Nostryffel med annan färg än svart
- Kluven läpp
- Hundar hos vilka de nedre incisiverna är placerade innanför de övre incisiverna
- Hundar hos vilka hörntänderna är ständigt synliga när munnen är stängd
- Öron som ej bärs upprättstående
- Kuperade öron, svans eller borttagna sporrar
- Sporrar på bakbenen
- Päls som till färgen är svart och röd, musgrå eller brun.
- Medfödd svanslöshet
TESTIKLAR:
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.
FCI nr 101